hej till alla blogg läsare...

jag har faktiskt inte skrivit blogg på en mycket mycket tag sen.. hade ingen mycket motiv att skriva blogg på senaste fler månaden. Ibland vet jag inte vad jag ska skriva om eller kanske för jag vill inte skriva någon. det vet jag inte riktigt alls.

Och nu känner jag att jag behöver att skriva någon om vad jag känner. Det har faktiskt hänt mycket på senast tiden. Har funderat mycket på vad som jag behöver att skriva. Det handlar mer om min djupa känslor och är för mycket öppen..


En lång tiden jobbade jag för mycket, har inte hunnit mycket att umgås med min vänner och så, resten lediga dagar är jag alltid med min dotter rhianna.
Jag har missat väldigt mycket, jag har glömt mig bort själv, tittat inte på mig själv, vet inte hur jag mådde, på någon sätt vet jag inte längre vem jag är.
Bara en person som har en dotter, som jobbade bara för mycket, som förlorar hennes flickvän (Jinna) på halvvägs..

Jinna och jag tog paus i förhållande. Allt var mest hennes beslut, för.. för.. att hon ville vara själv, bla bla..
jag skiter i vad det är, jag är bara arg och arggg. hon borde tänka innan hon tog en steg efter att bli tillsammans med mig. Jag vet att nykära slå allt men det kan nog stoppa då kunde det inte lika mycket att bli sårad. Plötslig ville hon vara själv och tänka på vad hon vill i livet EFTER vi har varit tillsammans 2 1/2 år.

Jag är så förbannad och sårad!

då under tiden 2 1/2 år har jag utvecklat min känslor, min kärlek mycket. Älskade och älskar henne mer och med varje dagar mer. och NU?? allt är på botten. Känner samma som om jag håller en glas och plötslig låt jag den falla till golvet och glas spricker..

Jag mår värre och värst sämsta, mitt hjärta är helt förkrossad!

Då jag har bestämt mig att efter semester med min syster och min dotter Rhianna i grekland skulle Rhianna sova hos hennes pappa ett tag, och jag vill vara själv.. Jag kan gå ut och supa el festa när jag vill utan att planera, åka till någonstans utan att planera, gör allt vad jag vill och med skit dumma saker..

Jag klarar fan inte mer, allt detta är bara för fan jobbig. Mår alltid dålig när jag är hemma, känner inte som hemma, ingen värme,det finns ingenting här i min lägenhet..
Min mage slutade att vara hungrig, har noll lust att äta.. Jag äter bara om jag tvingar mig. Min vikt rasade ner nästan 5 kilo på en vecka..
Och jag är hellre att vara på jobbet än vara hemma, då där fick mig att tänka på annat saker och fokuserar på jobbet.

En del behöver jag hjälp att vänner kunde uppmuntra mig att gå ut och göra saker,få mig att åka någonstans, för att kunde tänka på annat och skulle kanske må bra..
MEN jag hatar om jag ber om hjälp..har det svårt att be om och det klarar jag inte av. Jag klarar av bättre om jag behåller min hemligheter för mig själv och lider själv. istället att be om hjälp. Känner också sårad och fel att vänner uppmuntrar den personen hellre som har sårat någon istället för den personen som blev sårad..

Jag har nog levt mycket dålig och sämsta upplevelse.
Och det har jag fått N O G nu!
(Jag vill inte höra " oroa dig inte du har ju din dotter el du är stark" för det alla säger så alltid..)


Jag känner mig...
... iskall
... ensam
... utbränt
... hopplös
... värdelös
... förbannad
... förkrossad