igår på natten följde jag med min lilla rhianna till flygplatsen.. rhianna sov så gött i buss och vaknade precis innan vi kom framme i arlanda kl halv fem och hon var jävlig pigg.
checkade in med väskan och fixade assistans och ska möta assistans kl sex, så vi umgicks lite å lekte med foto och hon ville fota mig samt hon sade till mig vad jag ska göra inför kamera, haha söt hon! så jag gjorde som hon sade.. tiden närmare till kl 6 och hon började tappa tålamod och ville inte umgås mer med mej..

Samtalet mellan mig och min lilla -->
- Rhia sa: villlll flyga nuuu, vill nuu, vill inte vänta!
- jag förklarade henne: jaa snarttt, mycket snart, ha lite tålamod till och mamma saknar dig snart och kom mysa lite.
- Rhia: nej du har sagt flera gånger "snart snart" och ändå det tog lång tid, vill nu..
- Jag: oh du vill redan lämna mig nu och flyga själv.
- Rhia: Ja självklart, var är assistans?
- Jag: H*n kommer nog snart.
- Rhia: *ivrig och otålamod* kanske kvinna eller män assistans? ( jag som förklarade för henne redan lång innan att jag vet inte om det är kvinna och hon ska vara beredd. annars vägrar hon om det är män. haha)

en stund senare kom rhianna på något och frågade

- Rhia: ska pappa åka med tåg och hämtar mig?
- Jag: nej pappa ska inte åka med tåg utan bil och ja självklart hämtar han dig.
- Rhia: nej du har fel, pappa kör inte bil utan min farmor som har bil och farmor kör.
- Jag: *skrattade* Ja det stämmer pappa har ej körkort. Ja farmor kör och farmor kommer finnas på platsen.
- Rhia: Jag har rätt!
- Jag: NU kommer HON (assistans). Jag pekade henne, det är hon du ska följa med, ta hand i hennes hand, lova mig, du?
- Rhia: *tittade på henne och log bredd samt strålade av lycka och tittade på mig igen* jaa jag lovar dig, jag ska ta hand i hand. Jaaaa nuuuu flyger jag! och jag har rätt om assistans att det skulle vara kvinna.
- Jag: *log* Ja, jag saknar dig redan nu..
.... vi gick mot gräns som jag kan inte gå in..
- Jag: Nu ska du gå utan mig, ge mig stor kram å pusss

Hon kom till mig kramade och pussade mig bara så kort å snabbt, gick och tog hand i assistans hand med en stor leende. - hon hade så bråttom att gå iväg från mej.
..gick och gick lång och vände hennes ansikten bakåt mot mig och tittade på mig med en fin stor leende och vinkade med lite hand.
Jag vinkade och min tårar rann............ känns som att jag ser henne för sista gång fast de inte är.


Och jag är kvar på flygplatsen och får inte åka hem förrän hennes plan har lyft... Jag väntade och väntade... 20 min försenat. Åkte hem efter hennes plan har lyft. Jag tänkte på henne varje sekunder tills pappan har i hennes famn så släppte jag av allt min tankar.
Jag var verkligen rädd och började mer och mer när hon är uppe.. Jag vet att jag får inte tänka så men rädslan kan inte stoppa mina tankar, vad för VÄRSTA tankar jag har är:
"Om det skulle hända henne något kommer jag ALDRIG förlåta mig själv av MITT RESTEN LIV!"
Det var därför jag blev livrädd för..

Men hon kom bra framme och har i pappas famn, vad lättnad jag blev och kände så bra! Min syster var också på platsen och fotograferade samt fimade och skickade till mig!
Tack min goooaaa syster, det gjorde mig glad och lättnad att se hur rhianna mår!

Bjuder på bilder:


Här lekte vi med kamera på flygplats innan hon stack..


Rhianna mötte min syster och hennes pappa. =)


Och här tog Rhianna hand om hennes lilla halvsyster.. <3<3<3
Också rhianna med min syster. <3